A memory: I was 21 years old and about to make a documentary for the first (and as of yet the only) time in my life. The film was to be about my grandparents, Paul and Inga-Lisen Sandström, and Falträsk, a small village in the south of Lapland, 30 km from Lycksele. Before I started, in my confusion I – as I tend to, turned to, the library. I remember it clearly, entering the small public library in Umeå, where I come from, and where I lived at the time. Walking through the rows of familiar yellowish lit wooden shelves, on the lowest shelf right by the equally yellowish floor, were the books on the subject of documentaries, two books in total. That was it. One about animals, beaver’s or otters, as I recall. And one was Susan Howe’s Spinnaker, an essay on documentary film, in translation by the Swedish poet Marie Silkeberg.

Howe writes of libraries as spaces of wildness and possibility. In What is This Crackling of Voices in the Mind, she writes:

“In Sterling’s sleeping wilderness I felt the telepathic solicitation of innumerable phantoms. The future seemed to lie in this forest of letters, theories and forgotten actualities."1

This was the first time I had ever held a Howe in my hands, and it was the first Howe (and still the only) ever translated into Swedish. The book includes, and begins with, a poem from Pythagorean Silence.2





How I at that point did not see how Västerbotten not just rings, but resounds, within these short lines, is now hard to understand. Even though I didn't, Spinnaker was imperative in making the film, I leaned on it, confided in it, but more important still, it was how I found Howe.

 

 

 

Ett minne: Jag var 21 år gammal och på väg att göra en dokumentär för första (och hittills enda) gången i mitt liv. Filmen skulle handla om mina farföräldrar, Paul och Inga-Lisen Sandström och Falträsk, en liten by tre mil nordväst om Lycksele. I min förvirring vände jag mig, som jag brukar, till biblioteket. Jag minns det tydligt, hur jag gick in i Umeå stadsbibliotek och längsmed de bekanta, gulaktigt upplysta, hyllraderna. På den lägsta hyllan, precis intill det lika gulaktiga golvet, stod böckerna som handlade om dokumentärer. Två böcker totalt. En om djur, bävrar eller uttrar, om jag minns rätt. Och en var Susan Howes Spinnaker, essän Sorting Facts, or 19 Ways of Looking at Marker, i översättning av den svenska poeten Marie Silkeberg.

Howe skriver om bibliotek som platser av vildhet och möjligheter. I What is This Crackling of Voices in the Mind, skriver hon:

“In Sterling’s sleeping wilderness I felt the telepathic solicitation of innumerable phantoms. The future seemed to lie in this forest of letters, theories and forgotten actualities."1

Det här var första gången jag höll en Howe i mina händer och det var den första (och fortfarande enda) Howe som någonsin översatts till svenska. Boken innefattar, och börjar med, ett poem från Pythagorean Silence.2





Att jag inte med en gång insåg hur Västerbotten inte bara klingar, men genljuder, i dessa korta rader är nu svårt att förstå. Men boken hjälpte mig, jag litade på den och anförtrodde mig åt den. Och det var så jag hittade Howe.

1. Susan Howe, What is This Crackling of Voices in the Mind (MP3), writing.upenn.edu/pennsound/x/Howe.php (Dec 17, 2014).
2. Susan Howe, Spinnaker, Bonnier essä, Uddevalla, 2000, p13, on top of: Susan Howe, The Europe of Trusts, New Directions, New York, 1990.